Powered by Cabanova
BLOD Häromdagen flödade blodet. Litervis röd klibbig vätska. Målmedvetna rörelser, händer med ett fast grepp om knivarna. Kvinnor, barn och män ser på under tystnad och inandas blodet som rinner ut ur den avskurna halsen. Djuret töms, dess skri avtar, kroppen slaknar och förvandlas till en livlös massa. Runt djuret återtar verksamheten i hektisk fart Ingen tid att förlora, var och en sin uppgift. Vattnet, elden, utomhus är det kallt, bör det vara kallt. Lukten av den svedda borsten blandar sig med lukterna från ladugården, vattnet gör händerna som skrapar svålen blåfrusna. Om en stund kommer djurets ännu varma inälvor att plockas ut, om några timmar ska dess kropp ligga på husets bord, delad, styckad, uppbunden, saltad, hackad och vägd. För att livnära sig eller för att fira en högtid i Ardéche, i Limans, i Fez eller i Lima, Mali eller i Delhi, vid alla tänkbara tillfällen, offrar man med ett raskt grepp djuret som man högaktar. Djuret vars blod förr eller senara färgar de händer som ibland hjälpt det att födas, som ofta skött eller smekt det. Att döda utan vare sig glädje elle slolthet, att döda därför att det är detta som örbinder oss med livet. Att alltid komma ihåg att denna smakrika och väldoftande måltid alldeles nyss var ett skrik, blod och smuts. Att livnära sig och samtidigt vara medveten om förhållandet mellan livet och döden, om att djurets blod också har gjort människans mänsklighet möjlig. Kanske är det just denna mänsklighet som modernitetens barbarer obevekligt försöker utplåna Denis Brutsaert Översättning, Pontus Grate
- Accueil
- Michel Muraour
- Angelica Julner
  - un lieue 2010
  - assemblages
  - ceramiques
  - noir et blanc
  - Joséphine
  - Tripettes sang
    - assiette
    - sang
    - blood
    - BLOD
  - c.v. contact 2